Imörrn kom dom! Löjliga familjen! Tänk ändå hur man kan längta så mycket efter en så löjlig familj. Lika pirrig som man var dagen före julafton på 90-talet.

 

Idag har jag gått i skolan. Torsdagar är typ min favoritdag för det är skolveckans sista dag + har min favoritlektion på morgonen; Accountant in Business. Världens minsta klass på typ 7 personer och en jätteskön lärare. Han är ung, trevlig och påhittig i sin undervisning. Sedan har jag 2h hål, så då kan jag alltid äta lunch och göra bort lite plugg om det skulle behövas. Såsom idag; jag gick till bibblan och gjorde bort tjeckiskaläxan som vi hade till idag.

 

Sen på eftermiddagen har vi vår fantastiskt underbara tjeckiska dåråå. Ne den är faktiskt inte så kul, den är ok. Har den med roliga personer, bl.a. Sara. Idag så hände dock det som inte får hända men som ändå händer lite då och då i mitt liv. Skrattanfall. Vid fel tillfälle. 

 

Shit. Det började med att Sara skickade någon sliten bild på mig på messenger. Å sen var det igång. Vi skickade bilder till varandra och höll bokstavligen på att skratta ihjäl oss. Observera att detta är samtidigt som vi har genomgång av en övning, så alla är tysta förutom en student som ska läsa högt. Tillslut får läraren nog (förståeligt) "Sophie and Sara, what is so funny????!". Vi det här laget har det gått så långt att vi är oförmögna att svara eller ens ursäkta oss. Det lärare inte förstår (!!!) är att den där arga tonen bara gör saken värre. Det är som att hälla på bränsle på en öppen eld! Anfallet eskalerar och man måste liksom försöka kväva ansiktet i sin egen famn o försöka tänka på något riktigt fruktansvärt för att få stopp på det.

 

Efteråt konstaterar både jag och Sara att vi ärvt denna neurotiska gen av våra respektive mammor. Kan ändå tycka att de är rätt härliga och förlösande, de där skrattanafallen. Här kommer en sneak peak på några av bilderna som förorsakade cirkusen.