Han var den som fick mig att älska innan jag visste vad kärlek var. Märkligt var det allt, för han älskade ju inte mig. Det gick inte trots hur mycket han än försökte, mjo jag är rätt så säker på att han försökte. Hur kan man börja älska någon som aldrig kommer att börja älska en tillbaka? Och... hur kan det vara så svårt att sluta älska den här skiten? Ja, delar av mig tycker faktiskt att han är en liten skit fastän han inte rår för det.

Förresten så vet jag väl fortfarande inte vad kärlek är. Jag har en liten föraning om hur det fungerar efter att ha sett Leonardo offra sitt liv för sin Rose, sett Ryan slåss för sin Marissa, sett John kämpa som soldat tusen mil ifrån sin Amanda och sett Noah skicka de där 52 handskrivna breven till sin Allie. Jag tror ingen är så kär i kärleken som jag är.

Jag vill spola fram tiden ungefär 10 år, då mitt liv förmodligen är fullkomlig perfektion. Jag vet att det är tabu att säga så. Men vet ni, jag ser fram emot det som komma skall och ibland längtar jag så mycket att jag nästan spricker. Jag kommer att bli älskad utav hela någons hjärta och till mig kommer någon att säga jag-kan-inte-leva-utan-dig. Det är nog det finaste en person kan säga till en annan. Denna någon kommer också att hålla om mig hela natten utan att bry sig om hur hans överamn domnar bort. Han kommer kalla mig älskling, fria till mig, skratta åt mina skämt och säga till mig hur gärna han vill bli pappa till mina barn.

Nu vill jag bara ha lite kul.