Det är med sorg i rösten som jag kan meddela att min dator inte är densamma längre. Det var under måndagskvällen som det startade. Bluescreen efter bluescreen följde på varandra. Plötsligt när jag skulle sätta på datorn märker jag - att det går inte! Skärmen är svart som natten. Jag blir genast orolig och somnar med en klump i magen. När jag efter en jobbig natt bestående av mardrömmar och svettningar vaknar upp slås jag direkt av vad som skett. När jag anländer till skolan är att gå till datateknikerna, det första jag gör. Där försvann mitt hopp direkt. De sa att hårddisken gått sönder. Kapott vettni. Jag skulle återkomma senare under dagen. Det gjorde jag också, och när jag skulle sätta på min älskling möttes jag av en främling. En tom, kal och innehållslös data. Så fruktansvärt, så ont det gjorde. Ända in i själen, hjärtat, kändes det. Mina bilder, dokument, allt - är nu ett minne blott.