Det är alltid lika jobbigt att ta farväl av honom och veta att man inte kommer få ses, njuta av varandras närvaro på ett bra tag. Förra gången (alldeles nyss också) var vi17 dagar ifrån varandra och den här gången blir det 18 eller 19. Hur länge som helst!! Men känslan av att sedan få träffas igen efter den långa tiden är jävligt motiverande:D Åh så underbart det är alltså. Och gårdagen var king, så den kommer jag leva länge på. Det var vad jag ville säga idag. Nu har jag lust att sticka ut till mamma i stugan, stan känns inte särskilt lockande.