Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd, som hugger och vrider sig i ditt bröst.

Jag har inte bara förlorat min pojkvän. Jag har även förlorat en av mina bästa vänner. En godnattsageläsare. En lyssnare. En alldeles egen personlig kock. En som man alltid kan lita på. En famn att värma sig i. Ett bröst att vila emot. En fyllechaffis. En sovkompis. En rådgivare. Ett promenadsällskap hem från vänner eller krog. En stadig hand att hålla i. En underhållare. En klädutlånare.......... Allt det där och så himla mycket mera.

Idag var det 8 månader sedan vi träffades.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0