igår när jag sa till pappa att jag ville pierca tungan möttes jag inte utav några uppmuntrande miner. det skulle allt bli svårt för mig att få jobb i framtiden och det var minsann bara något som jag har fått för mig just nu. och ja, det kommer gå över om ett tag menar han. dumpappa, bara ännu en anledning till att jag ändå vill ta! hihi. påtal om piercingar, igår när jag var på stan en snabbis haffade jag två navelpiercingar på ur&penn. kände att det var dags att byta nu, kan ju vara roligt med lite variation när man haft samma percing i sen jag tog det. och på fredag, ja den 16 april, då är det exakt ett år sedan jag och hanna satt i solen utanför studion och väntade på att det skulle bli vår tur att pierca våra navlar. shit vad tiden går snabbt!