everything comes to an end
Ord kan inte beskriva hur jag mår just nu. Skulle göra allt för att glömma dig men jag kan inte.
Idag är en speciell dag som hade kunnat vara så mycket bättre
Framtiden känns som en enda tjock och mörk dimma. Det finns inga saker jag ska göra och det finns inga saker jag vill göra. Det blir såhär när man hellre lever i det förflutna än att försöka blicka framåt och gå vidare.
I've done my best to give you nothing less than perfectness
Helvete så ont det gör.
Just precis så.
Utdrag ur en krönika av Victoria Törnegren:
"Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betyder. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.
Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.
Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken.
Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen."
